Default size depositphotos 35023297 original

Jakten i Almedalen på personcentrerad vård

Mathias Gullbrandson

Mycket av mina dagar i Almedalen 2016 har gått till seminarier kring digitalisering och personcentrering inom vården. En anledning till mitt intresse är på grund av att Blocks of Coral tillsammans med Bräcke diakoni och Famna ska påbörja en gemensam research kring verktyg för personcentrerad rehab-resa, ett projekt som också fått Vinnova finansiering. En annan anledning är att jag som nära anhörig senaste åren fått ett personligt engagemang och insikter i vård av en kroniker, ett ord och benämning som jag märker redan nu att jag har svårt för, det är ju min familjemedlem med riktigt namn och liv som det handlar om, en spontan reaktion som nog berör kärnan i personcentrering.

Vilka tankesätt behöver vi förändra för att lyckas med personcentrering? Ett mönster som behöver förändras är att gå från definitioner av människor till de personer människorna är, dvs Karin, Kicki, Edvard och Nathan istället för kroniker eller patienter. Hur designar man för det? En annan logikförändring som jag har med mig är från SMER’s seminarium, Hälsoappen – boja eller genväg till lycka?, där Åsa Kadowaki, psykiatriker Läkare med Gränser, betonade att sjukvårdskonsumtion ger inte hälsa. Vad ger hälsa? Vilka hälsobeteenden kan appar uppmuntra? Sömn? Rörelse? Under seminariet kom Åsa Kadowaki i roande polemik med Hannes Sjöblad, biohacker och disruption officer på Innovationshuset Epicenter. Hannes drev en linje om att vilja koppla upp kroppen på så många sätt som möjligt, ett perspektiv som för en SCI-FI entusiast är kittlande men för vissa i panelen och publiken provocerande. Det är hur som helst ett viktigt perspektiv att göra vidare research inom detta då vi står inför en framtid som innehåller 3D printing av organ, ständigt uppkopplade bio-censorer och machine learning analyser av stora datamängder.

Digitaliseringens framtidsmöjligheter inom vården var i fokus på McKinsey’s och Dagens medicins seminarium. Här skapas värde av digital teknik. Utgångspunkten för seminariet var McKinsey’s rapport med samma namn där de listat 14 områden där digital teknik systematiskt tillämpas och som kan minska vårdkostnaderna med upp till 25% över en 10 års period. Förutom rapporten tog jag med mig inspiration från Sara Öhrvall senior rådgivare på MindMill Networks framtidsspaning, en konkret påminnelse om möjligheterna att bygga ihop sin vård-app med IBM’s plattform för natural language processing och machine learning Watson.

En något mer lokal integrationsmöjlighet, i relation till Watson, är den plattform som Stockholms läns landsting håller på att ta fram och som ger externa utvecklare möjlighet att koppla ihop sina verktyg. Det var en nyhet för mig som Daniel Forslund (L), innovationslandstingsråd, Stockholms läns landsting berättade om på seminariet Appar som stöd för patienten – hur kommer de in i vården? – och som utgick från tesen “Appar med enkla självtester och andra stödfunktioner gör patienten mer självständig, och behandlingen säkrare. Men hur ska innovationerna tas upp i vården?”. Som tur var lyckades jag fånga Daniel efter seminariet och han lovade mig ett möte efter semestern för få luska mer i detta.

Avslutningsvis har jag några reflektioner från två forskare på LO-TCO Rättsskydd AB’s seminarium ”Rehabiliteringen – ett ständigt sorgebarn” konstaterade Kristina Alexandersson, professor i socialförsäkring, Karolinska Institutet, att tyvärr är mängden forskning som gjorts på området om vad som hjälper sjuka med nedsatt arbetsförmåga att komma tillbaka i arbete inte speciellt stor, vilket också gör det svårare att dra tydliga slutsatser på vad som fungerar och inte när det kommer till rehab.

Vidare i slutet av Vinnvård’s lysande seminarium ”Vad krävs för att åstadkomma varaktiga förbättringar i vård och omsorg?” så tog Cat Haltur, Ph.D Organisationsanalys upp frågan - Vad krävs det för förändringar i själv sjukvårdsorganisationen för att lyckas med personcentrerad vård? Räcker det med att man bemöter människan, patienten, kronikern på ett nytt sätt? Och vad ställer det för krav på system-, process- och kulturförändringar. Det sistnämnda upplevde i alla fall Cat Haltur i sitt arbete att det vara låg acceptans för.