Kunskapsväxling. ett behov.
Jag är ofta ute och pratar om personcentrerad, god och nära vård inför vårdens och omsorgens personal. Ibland undrar jag varför de vill lyssna på mig? Är det för att det är lite spännande, att för en gångs skull lyssna på en patient eller är de seriöst intresserade? Jag brukar därför inleda med att ställa en fråga till dem och besvara den själv:
”Varför måste ni lyssna och ta vara på patienters och närståendes berättelser, erfarenheter och kunskaper?
Jo, eftersom ni, av naturliga skäl, är marinerade i er egen organisations tänkande och görande. Ni vet allt om hur den är tänkt att fungera, men ni har aldrig varit systematisk mottagare av er egen organisations verksamhet och konsekvenserna av den. Ni har aldrig mötts av effekterna av det ni beslutat om. Det har vi patienter och närstående. Så om ni till er djupa, viktiga kunskap om er egen organisation kan addera våra erfarenheter av hur den fungerar för oss ”ägare”, kan ni få ett ovärderligt tillskott till er redan höga kompetens. Särskilt som vi nu med god och nära vård säger att vi måste flytta fokus från organisationen till personen ni möter.
Kunskapsväxlingen oss emellan blir då ovärderlig och en framgångsnyckel, för er. Jag formulerar det som, att den djupa teoretiska kunskapen måste få möta den ytliga kunskapen från verksamheten. Först då kan vi också få en gemensam bild av verkligheten, vilket är nödvändigt för att kunna utveckla den.
Ledarens närvaro i verksamheten med jämna mellanrum är också viktig för i det mötet uppstår den gemensamma bilden av just verksamheten, den kan man inte skaffa.