Vård på distans
Det visar en studie som gjorts av forskare vid universitet i Umeå, Yogyakarta och Seattle och med sjukhusingenjör Åsa Holmner vid MT-FoU på Norrlands universitetssjukhus som huvudförfattare. Studien presenteras idag i en artikel i den vetenskapliga tidskriften PLOS one.
– Alla vittnar om att telemedicin är jättebra och effektivt – inte minst för rehabilitering. Men ska man väsentligt minska påverkan på klimatet måste telemedicin vara rutin och inte bara till för vissa, säger hon.
De verkligt stora klimatvinsterna kommer nämligen först om man skalar upp verksamheten rejält. Och allra mest där man kanske minst väntar det, i storstan.
Patienter i glesbygd hade här smidigt och jämlikt tillgång till specialistvård. Effekterna på landstingets ekonomi var heller inte att förakta. Bara på dessa två grupper patienter sparades kostnader för resor motsvarande en kvarts miljon kilometer.
En gynnsam teknik behöver nämligen inte vara den tekniskt mest fulländade. För den som bor i utkanten av staden kan ett möte via en vanlig dator vara att föredra framför att ta bilen till sjukhuset. Alla behöver inte en högupplöst skärm eller en bandbredd som drar mycket energi.
Vårdens utmaningar handlar om att både förbättra innehåll och minska kostnader. Västerbottens läns landsting ska liksom andra landsting ”bidra till en hållbar utveckling genom att minimera skadliga inverkningar på människors hälsa”.
Framtidens hälsotjänster måste därför byggas på hållbara, koldioxidsnåla system och arbetsmodeller. Att skala upp användningen av telemedicin rejält skulle kunna få effekt, menar Åsa Holmner.
– För man inte en klimatvänlig politik finns paradoxalt nog risken att man fortsätter att bidra negativt till hälsan. Det är bland annat för att ge underlag för beslut som vi gjort den här studien, säger hon.
